Hur stor är sannolikheten att just den dagen som min släkt ska komma på besök här i Prag så ska ett vulkanutbrott på Island sprida sin aska så att det inte går att flyga? Det har jag tänkte på idag och svaret blev att den måste vara pytteliten men ändå nog så stor för att det ska ske, för det har det ju gjort och jag är väldigt less och besviken!
Det finns få men ändå några saker som får mig att fortsätta kämpa på och plugga vidare och detta var en av dom. Jag har sett fram emot det så gott som ända sedan jag kom hit efter mitt vinterlov i februari och nu har den lilla "drömmen" inte blivit verklighet. Jag hade i mitt huvud börjat planera var vi skulle gå och äta och vad jag ville visa dom men den planeringen får jag spara tills ett annat tillfälle.
Därför blir den här helgen en som alla andra, en plugghelg. Tack och lov så för jag förhoppningsvis flyga till Stockholm om en vecka, jag hoppas verkligen att askmolnen har försvunnit tills dess!!! Men nu tänker jag inte bygga upp mina förväntningar för det är så jobbigt när det inte blir som man planerat. Besvikelse är inget jag gillar, inte i några som helst former.
Jaja nu ska jag sluta gnälla för det har jag gjort hela dagen men ett sista ÅÅÅÅÅHHHHHHHH VAD TYPISKT!!!!!!!!!!!! får avlusta det.