Kan du tänka dig att världen, livet, vardagen är så hemsk så att den värsta av alla utvägar blir ett allternativ och kanske en enkel och befriande utväg? För mig så är det helt obegripligt och jag kan bara försöka föreställa mig hur väldigt dåligt man måste må och uppleva livet för att se det alternativet. Det går inte att föreställa sig.
Jag har under veckan fått höra både från tv och tidning om tjejer i min ålder som haft en jobbig tillvaro och på något sätt resonerat att det bara finns en utväg. Jag blir ledsen när jag tänker på det och samtidigt upprörd.
Vad är det som går fel när det blir så här? Är det vården? Människor? Sjukdom? Vad det än är så måste något mer göras för att hjälpa alla som inte mår bra, det räcker inte!


Jag ägnar en tanke till alla som inte mår bra, alla som inte längre finns med oss och speciellt till alla som fortfarande finns och känner att livet är värt att leva och vara tacksam för:)